.

Jag måste bara få ur mig det här, kommer inte bli så roligt för er att läsa kanske, men jag säger inte att ni behöver det, så istället för att kanske börja klaga så kan ni sluta läsa nu. Men jag måste bara skriva av mig. Det finns en person som jag saknar så enormt mycket just nu, som jag en gång i tiden delade allting med, som fanns där för mig när jag behövde henne som mest, en person som jag kunde berätta allting för, hon som jag en gång i tiden kunde kalla bästavän, en bästavän vid namnet Ida. Hjärtat, du fanns värkligen där hela tiden, vart jag än var någonstans så visste jag att jag kunde vända mig till dig och det var någonting. Men tyvärr så kanske tider förendras, att allting inte längre är som det var innan. För det är det inte just nu, jag kan inte lägga allting på dig, men du svek mig så enormt mycket att jag vet inte om jag vågade släppa in dig i mitt liv längre, jag mådde värkligen piss av det ett bra tag. Men jag pallar inte utan dig mer, jag kan värkligen inte, det går inte. Kan inte tveka mera, jag måste försöka släppa in dig i mitt liv igen, sakta men säkert, jag kanske inte kommer vara precis som alltid, men jag måste bara få lite tid att tänka, bara få låta allting sjunka. Det kanske aldrig blir bortglömt, men en sak som jag vill att du aldrig glömmer är att jag kommer aldrig glömma den underbart fina tiden som jag fick spendera med dig, för jag vet inte hur det kommer sluta mellan oss, jag har värkligen ingen aning!. Visst, vi har bråkat säkert 1000 miljoner gånger under det här året, men så som vi va med varandra, dagar in och dagar ut, så kanske det inte är så konstigt att man kan tröttna på varandra ibland, eller hur?. Dom minnerna med dig kommer alltid sitta kvar i mitt hjärta...vad som än händer, för den tiden med dig, det var då jag mådde bra, det var med dig jag glömde alla problem, det var med dig jag hade absolut bäst med, det är värkligen så. Alla minnen vi delat under det här året är ju oförglömligt, jag vill inte att allting ska ta slut nu, jag vill värkligen inte det, men jag vet inte hur jag ska göra längre. Allting bara snurrar i mitt huvud just nu. Du ska vara borta grymt länge nu, hela sommarlovet ut.. kommer inte komma hem förens i augusti. Jag vet seriöst inte hur jag ska klara av det, men jag får väll försöka göra det bästa av det jag har. Är sjukt dålig på att skriva ner sånna här texter, men jag vill bara att du ska läsa och förstå hur mycket du egentligen betyder för mig. Jag kanske inte visar det, men innerst inne så betyder du värkligen allt för mig!, exakt allt. Bästavän, själsfrände, soulmate och lillasyster, jag älskar dig mer än vad du egentligen tror!