.

Hur känns det att vara kär egentligen?

När man känner det där pirret i magen bara av att se på den personen, när man går runt och tänker på den hela tiden, och man bara önskar att man kan få en lång framtid med just den personen, att det är bara den personen man vill ha och ingen annan. Man känner att man skulle kunna göra exakt allting för den henne/honom, man skulle kunna offra allt för att få ha den vid sin sida hela livet ut. Att bara få känna den där lyckan i sig av att veta att man kanske har den personen man värkligen letat efter super länge precis bredvid sig, att känna att just den personen älskar dig för den du är och inte för någonting annat, den känslan är så himla underbar att det är helt obeskrivlig. Ibland kan man knappt sova för att man bara tänker på honom/henne just hela hela tiden, man vill bara att hon/han ska vara där just den sekunden och hela tiden, föralltid. Man vill inte släppa taget, vill aldrig lämna den man älskar så högt på jorden. Känner att det är just den personen som får än att vilja leva, gå upp på mornarna och lägga sig på kvällen, att det är just den personen som har gjort att man lever kvar om man haft en svår tid. Man kan tyvärr också ha så himla otur att det inte blir så som man tänkt sig, att det inte blir det där föralltid som man alltid velat, utan hon/han kanske lämnar dig, och säger att du inte var just den rätta för just den personen, eller att du kanske sätt honom/henne med någon annan, att du sätt just den du älskar hålla på med någon annan person, exakt så som hon/han gjorde med dig. Det är då man mår skit, då man inte vill längre, då man bara kan gråta och ingenting annat. Den känslan är inte lika underbar om jag säger så, den känslan att bli lämnad av den personen man värkligen älskade mer än allt annat på jorden är värkligen hemsk, det är då man känner sig värdelös, misslyckad och helt oduglig, det är då man kanske tänker att ''jag kanske inte räcker till för den jag är, jag kanske inte är värd det här''. Då börjar man må ännu dåligare, man kanske inte vågar lita på tjejer/killar längre, man vill värkligen inte bli sårad igen, man vill inte sjunka så långt ner som man gjorde just då, man vill inte!. Men man vet att man någon gång måste gå vidare..