.

Min statestik har ökat lite nu faktiskt, och det är ju alltid kul, men det är ju inte mitt mål med hela bloggningen precis. Utan jag bloggar för jag tycker det är roligt och väldigt bra sätt att få skriva av sig på ibland. Just nu vill jag ha eran åsikt, vad tycker ni om att jag kanske kan börja ha min första frågestund. Jag kanske inte kan förvänta mig så många frågor eftersom min blogg inte har så många besökare, men någon kanske?, eller några. Sedan kanske jag kan ha flera och då kanske det bara ökat mer och mer, jag vet inte vad ni tycker. Skulle vara bra om ni skrev hur ni skulle tycka om den idén.

Vad heter du? - Pernilla
I mellannamn? - .... Jeane, usch usch!
Vart bor du? - Hässelby
Trivs du där? - jodå, men så trååkigt här
Brukar du läsa horoskop? - inte ofta, men händer
Har du körkort? - nepp
Favoritdjur? - hundar
Vad spenderar du dina pengar på? - kläder, smycken och massor med annat
Festar du? - mjo, kan man säga.. ?
Brukar du bli för full? - nejs, haha
Antal kuddar i sängen? - 3 eller 4
Kan du baka bullar? - haha, ah
Bläck eller blyerts? - blyerts
Mc donald's eller burger king? - donken
Är du allergisk mot något? - latex (gummi)
Äger du ett busskort? - japps
Dricker du blå, grön eller röd mjölk? om jag dricker mjölk så blå!
Hur ser du ut idag? - mjukisbyxor, linne&en cardinan.
Nästa mål i ditt liv? - jag vet faktiskt inte..
Vad såg du senast på tv? - desperate housewives
Hur svarar du i mobilen? - "hallå?''
Vem ringde dig senast? - Mimmi bästavän (:
Vad sa den som ringde? - haha, massor..
Antal timmar sömn inatt? - 7 timmar
Sov du ensam? - ah

SENASTE PERSON SOM

Sov i din säng: jag
Såg dig gråta: mamma&pappa -.-
Fick dig att gråta: mamma
Du gick på bio med: oj, öhm.. min lillasyster
Du gick på stan med: Hannah och Emma
Skällde på dig: mamma.
Skickade ett e-mail till dig: jag vet inte ;$

HAR DU NÅGONSIN

Sagt "jag älskar dig" och menat det? - självklart, man ska bara säga det när man menar det.
Bråkat med ditt husdjur? haha nej
Drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag? nej, faktiskt inte
Tar du droger? - nej
Vad är du mest rädd för? förlora någon som står mig väldigt nära.
Vilka kläder sover du i? shorts och stor t-shirt
Vart vill du gifta dig? utomlands
Vad hatar du verkligen? finns mycket.
Har du varit kär? ja
Kör du bil? nej
Har du ett jobb? - nej
Gillar du att ha folk omkring dig? nästan alltid
Är du ett hälsofreak? kommer i perioder ibland

STUFF

Har du varit kär i någon du inte haft någon chans på? ja, tyvärr
Är du ensam nu? ja
Vill du gifta dig? ja
Vill du ha barn? ja

FAVORIT

Rum i huset? mitt rum
Typ av musik? allt möjligt
Månad? juli

DE SENASTE 48 TIMMARNA

Gråtit? ja
Köpt någonting? ja
Varit sjuk? nej
Sjungit? ja som fan
Sagt "jag älskar dig"? ja
Velat säga till några att du älskar dem? ja
Träffat nån ny person? nej
Saknat någon? ja
Kramat någon? ja
Kysst någon? nej
Haft sex med någon? nej

SENASTE

Låt du hörde: Kick-fest hos mig
Film du såg: Desperate housewives
Sak du stal: inget

Senaste människa du slog: öhm, kom inte ihåg x'd
Senaste stora bussresan? till kista

FÖRSTA
Första bästa kompis: Felicia
Första jobb: Hos Lena typ
Första inhandlade skiva: ingen aning
Första begravning? Min gammelfars 196
Första piercing/tatuering: piercing i öronen.

Det var lite mer listor, haha.. har blivit mycket listor, men är så trött nu på kvällarna så min hjärna fungerar knappt längre, måste göra iordning mig nu innan jag somnar, men ta hand om er sötnosar.. puss!

Dagens humör: väldigt trött just nu...
Dagens mående: jag mår väll bra
Dagens borde: städat mitt rum
Dagens frisyr: bara en vanligt knut
Dagens klädsel: grå mjukisar&tröja med dragkedja
Dagens planer: ingenting just nu.. snart sova
Dagens materiella vill ha: en ny mobil, w890i i brunt!
Dagens längtan: längtar tills vi kommer fram till öland
Dagens fundering: hur ska jag tjäna ihop lite pengar ? hmm..
Dagens beroende: knarkat sims 2, haha!
Dagens tråkigaste: packat...
Dagens tidning: inte läst tidningen.
Dagens låt: over you, vet inte vem som sjunger ;$

Där kom en dagens också, jag har värkligen inget att göra nu och vill gåttgöra er lite för det jag inte skrivit, men det kommer kanske inte bli exakt lika många men jag ska skriva så mycket jag kan på Öland också, förska ska jag iallafall, och bilder kommer också förhoppningsvis, det beror på hur min kamera är och om jag hittar mobilsladden.

Jag går över skolgården alldeles själv. Jag hör hur dom skriker på fotbolls planen. Jag hör hur tjejerna jag går förbi fnissar. Själv bara går jag. Jag har inget att göra. Plötsligt känner jag hur en hand lägger sig på min axel och drar runt mig. Där står Natalie. Hon retar mig alltid.
- Hej på dig, Lisa Fisa, haha!
Jag svarar inta, för jag vet att det är lönlöst.
- Titta vilka fina vita skor du har idag, fortsätter hon. Jag tror att dom inte kommer vara särskilt vita efter det här, haha. Eller vad tror ni?
- Mmm, säger hennes fula kompisar och nickar och skrattar de med.
- Hur tycker ni vi ska göra, ska vi bara ta skorna och fixa till dom eller ska hon få se på när vi fixar till dom? Se på va?
De nickar igen. Tänk, har de inget annat liv än att bara tjäna Natalie? De tar av mig mina skor och tvingar mig att gå framför dem. Vi går bort mot dammen i ett av hörnen på skolgården. Dammen har torkat lite så det är inte blött, utan gyttjigt. Där håller de mina skor och plötsligt har de släppt. Jag ser, nästan som i slow-motion, hur skorna flyger i en fin båge och plaskar ner i leran. Mina nya skor, far det genom huvet, vad ska mamma tycka?
- Vill du ha dem? Då får du hämta dom själv! För just då ringer det in. Natalie spatserar rak i ryggen in med sina "tjänare" efter sig. Det blir bara till att hämta skorna. Jag klaffsar ut i leran och plockar upp dem.
- Lisa, du vet att man kan bli förkyld om man springer omkring i lera utan skor, säger Anita, min svenska och engelska lärare. Och dessutom blir strumporna smutiga.
När jag sedan går in kokar jag av aggressivitet!

Hon ska inte få göra sådär mot mig! Varför? Jo, för att hon är en ful liten bitch som tror att hon är så himla cool. Jävla idiot tänker jag för mig själv medan jag går och sätter mig i klassrummet. Jag är så arg så jag inte ser att jag har råkat ta fel böcker. Jag mumlar till fröken att jag ska byta böcker och går ner i korridoren. Jag tar ut böckerna och lutar mig mot mitt skåp. Sen glider jag sakta ner och tillslut dimper jag ner på rumpan. Min rumpa är liten och hård. Natalies rumpa är stor och mullig. Alldeles perfekt tycker killarna. Mina bröst är små och platta. Hennes är stora och runda. Det gillar killarna. Hennes kläder är perfekt slita och sitter tajt. Mina kläder är stora och pösiga och ser nystrukna ut. Nästa gång ska jag be mamma att inte stryka dom. Jag vill va som hon. Alla killar hänger efter henne och hon får dansa med alla på discona. Jag står i ett hörn och tittar på. Ibland när hon svänger runt med nån kille tittar hon på mig med sin bitchiga blick.
Då går jag.
Men nu är nu och nu sitter jag här utanför mitt skåp. Sen inser jag att jag egentligen borde gå upp till klassrummet.
När jag kommer in frågar fröken var jag varit och jag svarar:
- Jag gick på toa också.
- Asch. Sånt tror jag inte på, gå och sätt dig på din plats.
Jag sätter mig och börjar måla på mitt häfte. Jag målar små rosor. Jag älskar rosor. De är så fina och så starka. De känns som om de på nått sätt är självständiga. De klara vad som hälst, vad man än säger.

På vägen ut rycker Natalie tag i mitt häfte så att pennskrinet flyger. Jag plockar snabbt upp pennorna medan folk sparkar på mig. Sen springer jag efter henne.
- Åhh, vad gulligt. Hon har målat små rosor. Titta så puttinuttigt. Vet ni varför? Jo, hon är en mammagris! Natalie stålar som om hon just vunnit pris i världens roligaste vits.Jag hör hur de skattar när jag springer iväg.

Jag vet inte riktigt vart jag ska springa, så jag springer till mitt skåp, slänger in böckerna och rusar ut. Jag klara inte av att vara i skolan mer.tur att vi har slutat. Jag småspringer hemåt. Efter ett tag blir jag trött och går, jag lunkar sakta fram. Det är så fridfullt och stillsamt. Löven prasslar under mina fötter när jag går. Egentligen är det ganska långt så i vanliga fall åker jag buss. Men jag pallar inte att sitta på bussen och trängas med alla dumma människor.

När jag efter 45 minuter kommer hem lägger jag väskan på golvet i hallen och går upp på mitt rum. Jag går in på datorn och loggar in på en sida som typ alla har. Men jag låtsas som att det inte är jag utan någon populär person. Därför har jag lagt till Natalie. Jag brukar smsa och fråga en massa saker. Och hon frågar mig. Men oftast hittar jag bara på svaren. Som att jag bor i Sundsvall, heter Nina och att jag är jättepopulär. Men jag säger inget om mina "kompisar", för jag vill inte att hon ska komma på mig. Sen sitter jag och skriver till dom ett tag. Tills min mamma och lillebror traskar in genom dörren. Då vågar jag inte vara inne där längre.

Vid middagen frågar mamma som vanligt:
- Hur var det i skolan idag?
Och jag svara som vanligt:
- Bra.
Och sen pratar min lillebror hela resten av måltiden.
Sedan somnar jag med en klump i halsen, den består av snor och gråt...

Nästa dag i skolan har det kommit fram att det ska gå en talangjakt av stapeln. Alla är jätteivriga och vill vara med. Men inte jag, alla utom jag. På matten har vår lärare svårt att få tyst på oss. Fast inte mig. För jag sitter alltid tyst. De tjabblar om tävlingen. Men det slutar i alla fall med att vi alla får kvarsittning, för att några inte kan låta bli att prata.
På rasten när vi går till maten hör jag hur Natalie och två andra tjejer, Lovisa och Tove, pratar om vad de ska göra.
- Jag tycker vi ska dansa, säger Tove.
- Neej, jag vill hellre typ sjunga, svarar Lovisa.
Men då bestämmer Natalie, som värsta dagisfröken:
- Vi kan väl göra både och? Jag menar vi hittar på nån bra låt och mimar, och sen dansar vi till, det låter väl bra?
Plötsligt ser Natalie att jag går snett bakom.
- Nämen är det inte lilla Fisen som kommer?
Jag svarar inte. Bara ignorerar. Men hon fortsätter:
- Ska inte du vara med?
Jag fortsätter ignorera.

Sen viskar hon något till Tove som viskar till Lovisa. Alla skrattar. Ett sånt där elakt skratt. Jag fattar att de har hittat på något.

På eftermiddagen när jag ska gå hem råkar jag titta på anmälningslistan. Och näst längst ner ser jag att mitt namn står. fan jävla helvete, tänker jag tyst för mig själv. Jag bestämmer mig för att gå och hämta en penna att stryka över med.
När jag kommer tillbaks ser jag att listan är borta...

Plötsligt kommer Natalie och ställer sig framför mig.
- Blev du glad nu när du såg att du ska sjunga?
Hon skrattar. Det gör Tove och Lovisa med. Det skrattar hysteriskt. Fan vad jag hatar dom.

När jag kommer hem sätter jag mig vid datorn. Loggar in och börjar chatta med Natalie.

Nattis säjer:
Vet du vad jag gjorde idag?
Ninia säjer:
Nää, vadå?
Nattis säjer:
Jag mobbade den där tjejen som jag berättat om förut
Ninia säjer:
Ok, hur då?
Nattis säjer:
Jag skrev hennes namn på en anmälningslista fast hon inte ville, hehe kul va
Ninia säjer:
Mmm, jättekul. Men hur tror du det känns för henne?
Nattis säjer:
Jag vet inte, men jag tyckte det var roligt =)
Ninia säjer:
Jag tycker synd om henne, du kanske skulle vara snäll mot henne nån gång?
Nattis säjer:
Never, då skulle alla tro att jag var typ tokig. Jag har alltid mobbat henne.
Ninia säjer:
Jag tycker synd om henne ändå.
Nattis säjer:
Egentligt är hon rätt söt och snygg, om jag ska vara ärlig mobbar jag henne för att jag är rädd för henne. Jag är rädd för att hon ska bli populärare än mig.
Ninia säjer:
Men det är ju sjukt! Men nu måste jag gå, puss.
Jag loggar ut, tänk hon är rädd för mig! Haha

Nästa dag innan jag ska gå till skolan gör jag mig lite extra fin. Jag kletar på lite extra mascara och borstar håret så att det blir extra fluffigt.
När jag kommer ser jag att Natalie står och glor på mig. Men så fort hon ser att jag tittar vänder hon bortblicken och skrattar åt något nån har sagt.

Dagarna går och tillslut är det Fredag, då det ska vara talangjakt. Jag har försökt att avsäga mig platsen, men det har inte varit någon som svarat, så jag vet inte. Men jag tänker i alla fall inte sjunga!
Alla elever myllrar in i aulan. Jag sätter mig på en kant där det finns plats. Natalie och alla andra som ska vara med sitter längst fram. Tove, Lovisa och Natalie är verkligen översminkade. De ser ut som tre stora bitchar. Jag skulle egentligen bara vilja slå ner dom.

Det rasslar till i högtalarna och en man kliver fram på scen.
- Mina damer och herrar, välkomna till skolans årliga talangjakt. Vi har mycket vi ska se så jag tänker inte stå här och prata, utan säger istället varsågoda till Marcus och Peter från 6a, som ska göra oss på bra humör.
De skämtar och kråmar sig och alla skrattar. Till och med jag tycker det är lite roligt.

Eleverna fortsätter att hitta på tokigheter och tillslut är det Natalies, Lovisas och Toves tur. De går upp på scenen och tar varsin mikrofon. Musiken sätts igång och de börjar sjunga och dansa. Dom var bra, eller om jag ska vara ärligt var de kass. Ingen av dom kunde sjunga och dansen var ju bara så barnslig som den kan bli. Men alla jublade när dom var klara.
Sen var det mannen som inte ska prata så mycket igen
- Ja, det var då det näst sista numret, tyvärr. Men vi har ju ett kvar. Och det är Lisa från 7b som ska sjunga. Mina damer och herrar, här kommer Lisa!

Jag sitter orörlig på min stol. Vågar inte röra mig. Jag vill inte bli upptäckt. Försöker sjunka ner så långt som möjligt utan att det verkar konstigt. Men jag känner att någon tittar. Så jag kikar försiktigt fram. Ser att Natalie står och spanar. Plötsligt får hon syn på mig och börjar skrika. Alla vänder sig åt mitt håll. Natalie börjar ropa:

- Lisa, Lisa, Lisa...

Och alla stämmer in. Tillslut ropar hela aulan Lisa. Dom bredvid mig ger mig en knuff. En snabb men menande, "du ska gå upp".  

Så jag har inget val. Jag måste gå upp.

- Jaa! Här kommer Lisa i alla fall!, skriker mannen som inte ska prata. Vad tänker du sjunga?

-  Nämen Gud! Vad ska jag sjunga?, far det genom huvet på mig.

Men så jag kommer på en låt.  Jag får en mikrofon.

 -   Nu tänker jag sjunga en låt, som, jaa... jag gillar.

Sen börjar jag.

 -     Let's dance in style, lets dance for a while
Heaven can wait we're only watching the skies
osv på Forever Young.

Alla sitter knäpp tysta. Det ända man hör är min röst. Jag undrar om det låter fint? Tillslut slutar låten. Men det är fortfarande tyst.

Jag sneglar bort mot Natalie, trots det starka ljuset. Jag ser att hon är röd om näsan och, trots sminket, att hon är röd om ögonen. Hon har antagligen gråtit.

Plötsligt börjar någon att applådera. Sen, sekunden efteråt, applåderar alla. Jag ler. För första gången den här terminen känner jag mig lycklig.

Någon börjar skrika "en gång till, en gång till". Men jag vill inte sjunga igen. Jag vill bara bort från scenen. Känns pinsamt. Så jag rusar ut. Och sätter mig på en bänk utanför. Hör hur mannen säjer att nu ska man börja rösta.

Genast blir det världens hönsgård där inne. Alla börjar kackla. En del kommer ut.

Jag sitter i ett hörn och hoppas ingen ser mig.

Men det gör det. En ser, alla kommer fram.

-  Herregud vad bra du var!, skriker någon.

- Jaa, asså du var ju typ bäst!

- Såå himla cool du var! Tänk om jag hade sån röst!

Komplimangerna bara väller över mig. Jag blir varm inuti. 

Fem minuter senare kommer Lovisa fram. Hon tyckte också jag var bra. Hon krokar arm och sen går vi ut. Ut utomhus. Trots att det är höst och ganska kallt är det inte direkt kallt. Det är mera svalt. Vi går lite kors och tvärs över skolgården och pratar och skrattar.

Lovisa är faktiskt snäll.  

Vi går och går. Det är så mysigt. Det börjar smådroppa. Så vi går in.  Sätter oss på en bänk i en av hallarna. Elementen är påslagna. Värmen sprider sig i kroppen efter den lilla turen på skolgården. Jag tänker på hur lycklig jag är. Det är äntligen någon som uppmärksammar mig, på ett positivt sätt.

Plötsligt går Natalie förbi. Hon får syn på Lovisa och börja gå mot oss. Men sen när hon får syn på mig, stannar hon till. Ser nästan ut som att hon vill vända. Men är för feg, så hon måste fortsätta.

- Hej Lovisa! Visst var vi bra? Hon stirrar på Lovisa, inte en blick på mig. Hon förväntar sig antagligen att Lovisa ska hålla med.

- Nää, jag tycker faktiskt inte att vi var så bra, svara Lovisa. Jag tycker Lisa var bättre.

Natalie bara gapar. Kommer på sig själv. Stänger munnen. Går.

Jag blir full i skratt, och börja fnissa. Lovisa med. Sen skrattar vi så vi håller på att ramla ner från bänken. Egentligen vet jag inte vad det var som var så hiiimla hysteriskt roligt, men vi skrattar i alla fall.

-   Det där behövde hon, säger Lovisa och fortsätter fnissa.

-  Jaa, verkligen håller jag med. Det är skönt att det äntligen är någon som tycker som jag.

-  Ska vi gå in nu och se vem som vunnit?

-  Mmm, svarar jag.

Vi går in i aulan. Sätter oss precis när "mannen som inte ska prata" presenterar vinnaren.

- Och vinnaren är...Nej förresten, vi tar trean först. På tredje plats kommer... Oskar!

Han som spelade gitarr! En stor applåd för honom!

På första plats kommer..., visst är det spännande?, ingen mindre än The super girls med Natalie, Lovisa och Tove! Eller vänta, det blev nått fel. Det är inte alls dom som är vinnarna, utan det är Lisa! The super girls kom på andra plats! Får vi se vinnarnumret en gång till?

Jag vet inte vad jag ska tro. Jag sitter som ett fån och bara gapar. Lovisa puttar på mig.

-  Du ska gå upp och sjunga.

- Va?

- Du ska sjunga.

- Måste man?

- Jaa, men du ska vara glad att du vann. Du förtjänade det bättre än oss. Så gå upp med dig nu!

Jag går upp. Ställer mig på scenen och sjunger Forever young en gång till. Alla gråter lika mycket som förra gången. Jag ser att Natalie också gråter, men jag vet inte om det är av sången eller om det är för att hon är besviken.

När låten är klar får jag blommor och två biobiljetter. De andra får bara blommor. För alla vinnare kallas upp på scenen. Jag hamnar bredvid Natalie. Hon försöker le. Men det blir ett stelt och fejkat leende. Men jag ler, ett glatt och barnsligt leende. För jag har också börjat gråta...
När jag är klar går alla ut ur aulan. Många kommer fram och säjer grattis. Nästan alla i klassen, utom Natalie. Hon skyndar sig så fort som möjligt upp till skåpen med Tove i hälarna.
När jag och Lovisa kommer upp till skåpen ser jag bara en snabb skymt av Natalie innan hon försvinner. Plötsligt frågar Lovisa:
- Ska vi göra något när vi slutat? Asså hitta på något hemma hos nån?
Jag vet inte vad jag ska svara. jag blir alldeless varm inuti och känner hur lyckan bubblar i magen.
- Mmm, visst, får jag fram lite lagom töntigt kanske.

Så när skolan är slut går vi hem till Lovisa. Jag har faktiskt aldrig varit hemma hos någon kompis förut. Förutom kanske på dagis och med mamma o pappa. Så jag kan erkänna att jag är riktigt nervös när jag kliver in i deras hall.
Vi går in på hennes rum och sätter oss på sängen. Först vet vi inte riktgt vad vi ska säga. men efter ett tag släpper det och vi pratar om allt mellan himmel och jord. Allt utom Lovisa.

Plötsligt ringer min mobil (som aldrig ringer). På displayen står det okänt nummer. Men jag svarar ändå.

- Hej, det är Lisa. - Hej, det är Natalie...
-  Öhh, hej, svarar jag lite dumt. Varför ringer du, får jag lust att fråga.
-  Jo, asså. Jag...Jag...vet inte hur jag ska börja.

Jag borde svara något. Men jag får inte fram nått. Men det gör inget för Natalie, som plötsligt inte verkar ha något minne av att hon bara någon vecka tidigare kallat mig mes-Lisa, babblar på som om det vore som vanligt.

- Men vet du? Jag måste nog sluta nu för pengarna på min mobil börjar ta slut och jag får inte mer förrän om typ en vecka. Ha det bra, ciao!
- Öh, hej då...

- Puss!

Ja, så var det samtalet avslutat. Det var det. Jag för sjunker i mina tankar men väcks snabbt av Lovisa som petar på mig.

- Vad sa hon, vad sa hon?

- Jaa, typ att hon ville bli kompis med mig.

- Oj, det var värst.

- Jaa, men jag får inte säga nått

- Okej. Hon drar med ihopknipna fingrar över munnen och liksom drar igen blixtlåset. Sedan låser hon och ger mig låtsas nyckeln.

Sen ligger vi några timmar på hennes säng och bara pratar på tills min mobil ringer igen. Denna gång är det mamma, hon undrar var jag är och säjer att det är middag. Så jag måste gå.

När jag sedan kommer till skolan nästa dag kommer först Lovisa fram och jag får en kram. Sedan kommer Natalie fram och ger mig en kram. Efter det luktar hela FlowerPower-parfym. De andra tittar på lite undrande, de vet inte hur det är. Är hon popis eller inte?, tänker dom. Men sen tittar de frågande på Natalie och hon ler. Då går de också fram och ger en kram. När jag sedan kommer upp i klassrummet luktar jag massa blandningar av olika parfymer. De drar i mig och alla vill att jag ska sitta bredvid dem. Men jag går tyst fram till min vanliga bänk och sätter mig själv. De andra fattar inte varför jag inte vill sitta med dem nu när jag äntligen blivit lite populär. Jag bara ler mot Lovisa och Natalie och Lovisa kommer och sätter sig bredvid på vänster sida och Natalie på höger. På dessa två bänkar har det aldrig någonsin suttit nån från vår klass tidigare.  Jag trivs ganska bra, men har nog inte riktigt anpassat mig än vid att alla hela tiden skriver i min bok och viskar saker i mina öron.

Men för en gångs skull känner jag mig faktiskt lycklig...

Hade inte så mycket att göra så det fick bli en liten novell om mobbing, vet inte om den blev så bra, men hoppas man fattade någonting iallafall. Mobbing kan leda till att få en person att må så himla dåligt att man kanske tar sitt egna liv, men den kan också leda till någonting bra i slutändan.

Äntligen har jag fått mobilt bredband till min bärbara!

Okejj, allt började med att mamma ringde mig och sa att hon hade beställt hem mobilt bredband, och gissa vad glad jag blev då. Eftersom vi ska va ute med båten så himla mycket i sommar, och blir alltid så uttråkad där, så då kan jag ju blogga mycket oftare också, bra va?. Men iallafall. Sen åker vi till Öland 5 Juli också, och det kommer ta säkert 3 timmar upp, eller nånting, jag vet faktiskt inte om jag ska vara ärlig. Men istället för att ni ska sitta och vänta på massor med inlägg sen så kan jag uppdatera lite då och då, så ni kan få höra lite av vad vi gör, kommer ju dock inte blogga lika mycket, men ska ju göra så mycket jag kan.

Hoppas bara att det kommer funka!